Det har gått 12 år sedan mitt förra besök i nationalparken. Då var det tigerns år enligt den kinesiska zodiaken samma som i år. Det hade blivit dyrare, men man hade också gjort om parken, Tala-zonen som tidigare var den enda zonen hade delats upp i två olika zoner. Den nya Tala-zonen var på på ena sidan berget med fortet och på andra sidan med fortet var Magadhi zonen. Sedan fanns Khitauli zonen som ligger på låglandet nedanför berget. Khitauli zonen fanns redan 2010 men jag har inte besökt denna del av nationalparken tidigare och vi skulle ha alla våra morgonsafaris i Khitauli medan eftermiddags turerna skulle vara i Tala och Magadhi. Möjligheterna att besöka fortet och templet var också stoppat, nu gick det bara att göra en dag då det var en religiös högtid.
Parken var också mer påverkad av människan, det fanns nu många mer konstgjorda vattenhål och dammar så att djuren hade vatten att dricka. Det är ju brist på plats för tigrarna så de är lite trångbodda. I zonen i Sanjay-Dubri tiger reservatet var vi tre jeepar som gjorde safarin, här i Bandhavgarh var det säker åttio jeepar som skulle leta tiger.
Vi åker runt och lyssnar efter hjortarnas alarmrop och tittar efter tassavtryck i dammet längs vägarna, vi får se hjortar men tigrarna håller sig gömda. Så vi åker från vattenhål till vattenhål, tigrarna måste dricka så de kommer att besöka något av vattenhålen, men vilket? Många turister sitter i sina jeepar vid varje vattenhål med sina långa objektiv. Tiden gick och jeeparna började försvinna ut ur parken det började bli varm började tro att det inte skulle bli någon tiger under safarin. Men vi åkte till ett vattenhål och väntade, men då hörde naturguiden hjortarnas alarmrop men alarmen verkade komma längre och längre från oss. Vi stod vid fel vattenhål så vi körde iväg mot nästa vattenhål. När vi besökte detta vattenhål en timme tidigare var det tio jeepar som stod och väntade, nu var det två jeepar och fyra tigrar här.
Det kom en jeep till så vi var fyra jeepar och fyra tigrar. Det var ungarna till honan i reviret, de var nästan fullvuxna två år gamla om någon månad var det dags för dessa tigrar att klara sig själva och hitta ett revir att leva i. Tigrarna verkade vara vana med jeepar och verkade inte bry sig. Vi kunde stanna vid tigrarna i en och en halv timme innan vi var tvungna att lämna dom så att vi inte skulle bli sena ut ur parken. Mit tidigare längsta tigermöte var 20 minuter, ett riktigt bra möte.
På vägen ut ur parken kom vi till ett annat vattenhål, här var ett femtontal jeepar parkerade. Det skulle finnas en tiger i en buske på andra sidan vattenhålet, hur jag en tittade så såg jag inget.
Det blir frukost vid hotellet och sedan vila tills eftermiddags safarin.
Eftermiddagssafarin är i Tala zonen, vi åker upp längs berget mot Chargers och Sitas grotta, och sedan ner på andra sidan berget. Vi möter en tiger som verkar vilja börja jaga, men det är lite hektiskt med 13 jeepar som följer tigern. Så tigerhonan går in i ett buskage och gömmer sig.
En bra start i Bandhavgarh med 5 tigrar sedda och totalt 14 under resan.