På kvällen innan hade vi beställt en pizza från restaurangen Mediterraneo, den var inte så bra, hade haft svårt att sova magen levde sitt eget liv. Det var på denna restaurang några australiensare blev matförgiftade 2001 under min första resa till Indien.
Det var dags för sista safarin i Panna National Park så tidig avfärd mot parken men med all pakning efter safarin skulle vi fortsätta resan mot nästa reservat. Parken var idag helt full med Jeepar, det var lördag och alla Indiska helgturister var här idag. Tigrarna verkade veta detta och höll sig gömda, ingen hade sett någon tiger idag. När det var dags för den medhavda frukosten i parken hittade vi ett skuggigt ställe i bambuskogen. Det var då det var dags, frukosten kom snabbt upp igen spydde ner nationalparken. Vi avbröt safarin och återvände till gaten.
Väl vid gaten var det dags igen, spydde ner en buske utanför parken. Nu skulle vi bara åka bil 7-8 timmar till Sanjay-Dubri National Tiger Reserve på bumpiga indiska vägar, i 40 gradig värme, åhhhh. Det var jobbigt med jämna stopp att tömma magen på alla sätt, men ändå försöka få i sig vätska så att man inte blir uttorkad och överlever i värmen.
Vägarna var bättre än förväntat vi åkte på en nybyggd motorväg under en stor del av resan, en betongväg så skarvarna mellan betongen blev ett jämnt rytmiska gupp och helt plötsligt tog vägen slut. Den övergick inte till en mindre väg utan den tog slut! Det var några grushögar och ett fält. Då började äventyret, dags att koppla in Google maps och låta Google guide bilens framfart. Först var det en asfalterad väg med trafik på, det övergick snart till en mindre grusväg, sedan blev det en kostig med ja inte grönt gräs mellan hjulspåren men brunt bränt gräs. Men sedan kom vi fram till en järnväg, ingen chans att komma över järnvägsvallen, så vi fick fortsätta längs järnvägen och se om vi kunde komma över den någonstans. Kostigen försvann in under järnvägen genom en dräneringskanal för vatten under monsunen. Hmm spåren i dräneringskanalen var ganska djupa. Sidobackspelarna fälls in sedan tar chauffören sats och vi åker in under järnvägen, får vi stopp här kommer vi inte ut ur bilen, ingen chans att öppna bildörrarna, får väll spy ut ur fönstret i värsta fall….. vi kom igenom och kostigen fortsätter på andra sidan! Efter att ha kört en timme med guidning av Google så hittar vi en riktig väg utan allt för många gupp.
Vi kommer fram till det nya hotellet efter 7 och en halv timmes resa, många stopp på vägen en av de jobbigaste resor jag gjort.